Och du skulle komma in från "Picasso"

och möta mig här i Gröna salongen med en varm öppen famn. Och bara jag tänker på det så stockar det sig i halsen och ögonen fylls med tårar. Älskade Hasse! Som jag saknar dig på Green Hotel! Varje gång jag kommer hit så finns du här i mina tankar.

Porträttet på dig ovanför bord 2 är så perfekt placerat. Du hamnar i allas blickfång därifrån. Och du har en fin överblick på allt som sker. Precis som det ska vara.

Tänk vad mycket du gjorde och hur mycket du inspirerade. Du påminde mig om att allt var möjligt och att livet var till för att levas. Och som du levde. En livsnjutare utan dess like. Varje dag var en dröm. Det är så jag ser tillbaka på tiden med dig. Du sittandes i lobbyn med min pappa medan jag dukade av inne i restaurangdelen. Du och pappa pratandes om flykten över Östersjön som min pappa var med om hösten 1949 medan jag förberedde frukosten inför nästa dag. Du som fick mig att bli reseledare. Du som fick mig att förstå att allt man drömmer om kan gå i uppfyllelse.

Nu arbetar jag inte längre på hotellet men jag känner mig som en del av gemenskapen. Jag är så tacksam och glad att jag nu är här ofta. Tillsammans med mina minnen från förr. Varma och starka minnen. Tack Hasse för allt du gav mig. Tack Hasse för allt du fortfarande ger mig.